Isak är på överraskande gott humör för att vara förkyld. Han skyller den visserligen på mig, men han förlåter mig för att han har fått presentkorg. Idag hälsar han mig med ett glatt: ”Hej Späckis!”
Jag stelnar till. ”Ursäkta mig?” säger jag med ett väldigt farligt tonfall.
”Späckis!”
”Jag hörde det.” Ännu farligare tonfall. ”Som i späck? Späckhuggare? Jag vill att du ska veta att jag visserligen har varit i USA och livnärt mig på snabbmat, men om jag vore du skulle jag passa mig för att vara alltför ärlig. Jag skulle passa mig jävligt noga faktiskt.”
Han (fortfarande glatt): ”Nej, nej! Speckis med E. Som i Spektakulär.”
Jag: ”Det hjälper inte.”
Han (himlande med ögonen): ”Okej, okej. Mental anteckning. Inte säga Speckis. Inte ens med E.”
Jag: ”För din egen hälsas skull är det nog bäst att du kommer ihåg det.”
Han: ”Nu är du så där aggressiv igen.”

Män! När han har fått en presentkorg och allt. Ni är på min sida här, det vet jag.