Just nu efterforskar jag användandet av tillbakablickar, eller som Isak sa, ”Du tillbringar hela dagarna med att sitta på soffan och läsa, alltså?”

Men tillbakablickar är en svår konst. Likaså berättelser med separata tidslinjer (delar av berättelsen som utspelar sig på olika tider). Jag är själv sällan förtjust i dem. Jag väljer helt enkelt den tråd (nutid, dåtid) som jag tycker bäst om, och så fokuserar jag på den och skumläser de andra. Men nu leker jag med en idé som kommer krylla av tillbakablickar. Alltså MÅSTE jag sitta på soffan hela dagen och läsa (Har ni bra böcker som använder tillbakablickar så tipsa gärna).

Igår läste jag We are all completely beside ourselves av Karen Joy Fowler som lyckas med flera imponerande bedrifter:
– Den har knappt någon nutid, så tillbakablickarna är i flera led (”1996 när jag såg tillbaka på hur jag var när jag var fem”)
– Den har utan någon som helst tvivel den bästa plot twist jag läst på mång aår. Jag kan inte säga mer än så. Den är briljant bara därför, men man måste ta sig igenom kanske sjuttio mer eller mindre sega och lite spretiga sidor
– Den lyckas ändra den moraliska laddningen hos människor under bokens lopp
– Den berör en oerhört viktig och intressant fråga som jag inte kan skriva om här p.g.a. plot twisten

Det var alltså gårdagens jobb. Idag tror jag att jag kanske ska renskriva lite anteckningar, eller slå upp ”Tillbakablickar” i mina olika skrivarhandböcker. Här jobbas det hårt, som alltid.