Man lär sig väldigt mycket om varandra när man kastar sig ut i en improviserad liten resa till Landet långt borta.

Här är saker jag har lärt mig om Carina: kvinnan har ett snudd på perfekt minne för låtar och sångtexter. Bara som ett exempel kan nämnas att hon kan hela texten inklusive alla verserna till Bumbibjörnarna utantill. Det här är en uppskattad talang på t.ex. taxiresor (taxichauffören var mkt. imponerad) och under en niotimmars flygresa.

Saker Carina har lärt sig om mig: jag kan aldrig fatta beslut om vart vi ska äta.
Carina: ”Vad känner du för?”
Jag: ”Åh, vad som helst, egentligen.”
Carina: ”Vad sägs om det här stället?”
Jag: ”Det blir perfekt!”
Hon: ”Eller ville du prova mexikanskt?
Jag: ”Det låter ju jättetrevligt!”
”Är det för lång kö här? Ska vi gå någon annanstans?”
”Vad tycker du?”
Långt, långt senare. Carina: ”Nu sätter vi oss här.”
Jag: ”Vad trevligt! Det blir ju jättebra.”
Tystnad.

Det här kan ha invaggat Carina i tron att jag inte riktigt kan ta ansvar för mig själv, vilket så klart är ett tecken på vilken god människokännare hon är. Inför musikalen gjorde hon ett försök att skämta: ”Var har du din biljett?”
Jag, helt icke-oroad och med lätt höjda ögonbryn: ”Herregud Carina, vad är sannolikheten för att du skulle ha trott att jag skulle kunna hålla koll på min biljett?”
Carina: tystnad.