Här om dagen sa jag något som jag aldrig trodde att jag skulle säga, och nu kan jag inte sluta tänka på det: ”Ibland måste man bara leva i någon sorts verklighet.”

Vad är det för sorts råd? Jag är romanförfattare, för guds skull. Jag sysslar inte med verkligheten.

Så jag tar tillbaka det. Det här är vad jag menade:

Skit i verkligheten. När har den någonsin gjort någon glad? Hitta på, dröm dig bort, vägra se saker, du behöver inte acceptera något alls. Skaffa låtsaskompisar, eller häng med mina. Allt kommer att lösa sig. Gör vad du måste för att hitta dina lyckliga slut. Jag är säker på att du kommer finna dem.

Verkligheten är för mesar.