Greenwhich Village är kanske inte så bohemiskt längre. På Starbucks på Greenwhich Avenue sitter män i välstrukna ljusblå skortor framför mac-datorer. Vid samma bord som mig sitter en kvinna i femtioårsåldern med page, diskret och dyrbart färgat hår, stora guldsmycken och aprikosfärgad blus; på andra sidan en kvinna i 70års åldern med tunt hår i en piffig frisyr, klart rött läppstift, citrongula byxor och brandgul handväska. Hon håller precis på att få Facebook förklarat för sig: ”But why do people have so many pictures of themselves?” Hennes väninna frågar om hon kanske har någon gammal pojkvän hon skulle vilja hitta tillbaka till: ”Well, he’s dead. Unfortunately.” Någon gammal väninnan? ”They’re probably all married to their local garage repair man, living in a town of 3500 people and never having heard of this Facebook-thing. Oh, most people know about it?”

Det närmaste fattiga bohemer man kommer i Greenwhich Village är byggjobbarna som just då äter lunch på en bänk utanför.