Så Isak hämtade upp mig med bil för att ta mig utanför lägenheten och lufta mig lite. Vi sitter på ett café, där han ska jobba och jag stirra tomt framför mig.

När vi slår oss ned med varsin kopp kaffe säger jag: ”Åh, förresten, vet du vad jag har gjort?”
”Vadå?”
”Jag har köpt en parfym som doftar böcker!”
Isak stannar till i kaffefixandet. Han har precis hällt i socker i kaffet och stelnar nu till med skeden halvvägs mot koppen. ”Ursäkta?”säger han.
”En parfym som luktar nytryckta böcker! Titta här” – Jag håller fram mobilen och visar den här bilden.
”Book Passion?”
”Book Passion Perfume!”
Isak ser konstigt på mig. Hans blick är liksom tom och desperat samtidigt; hans kroppspråk mest klentroget. ”Du är en väldigt sjuk människa, vet du det?” säger han.
”Vem vill inte dofta böcker?”
Isak (lågt för sig själv, så jag kan ha missuppfattat det): ”Sjuk. Sjuuuuuk.” Högt till mig: ”Och den har du köpt?”
”Jag håller redan på att förbereda mig inför besvikelsen. Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att de aldrig kan ha lyckats fånga doften av papper och bläck. Jag vet det. Det är för bra för att vara sant.”
Tystnad. Isak lutar ansiktet i ena handen medan han ser ut genom fönstret.
”Men om den gör det kommer det vara fantastiskt.”
”Nu blev jag trött”, säger Isak. Vid det här laget lutar han ansiktet i båda händerna.
”En dag kommer jag ha på mig den och möta en lång och mörk främling. och hen kommer luta sig mot mig och säga: ‘Katarina, du doftar som nytryckta böcker och olästa äventyr’ och sen kommer jag ha upplevt mitt livs romantik. Det blir inte mer romantiskt än så.”
”Det …” Isak kommer av sig. ”Det skulle faktiskt kunna fungera. Galning möter galning. Sen får vi gå i gruppterapi allihopa.”
”Varför är det här med bokparfym så konstigt för dig?”
Han svarar inte. Istället frågar han: ”Är det pocket eller inbunden? Bara så att jag vet vad jag ska säga när den kommer.”
(Isak är en väldigt, väldigt tålmodig vän, trots att han nu masserar sina tinningar och muttrar om huvudvärk).
”Det vet jag faktiskt inte”, säger jag. ”Det stod bara ‘nytryckta böcker’. Det fanns en Paperback Perfume, men de skeppade inte till Sverige. Säg bara att jag doftar som papper och bläck.”
”Tja, det hade kunnat vara värre. Du hade kunnat vilja ha antikvariat-doften och mest luktat damm.”
”De hade faktiskt biblioteksdoft som doftljus,”
Isak lutar ansiktet i händerna igen.
”Huvudvärk?” frågar jag medlidande.
”Katarina, du är en … spektakulär människa.”
Jag ler. ”Vad snällt sagt! Jag gillar det. Spektakulär är ett fint ord …”
”… för blindgalen”, säger Isak.
Jag: ”Japp!”