Idag åker jag till Paris för att prata om mina böcker. Det här innebär förstås att jag igårkväll faktiskt kände mig manad att packa upp väskan från USA-resan. För de av er som legat sömnlösa över frågan om hur packningen gick, kommer här svaret:

Facit på packningsutmaningen:

Kläder:
Till och med Lathea, detta organisatoriska geni, var imponerad av hur lite packning jag behövde för fem veckor i USA. Lösningen var förstås att införa kläduniform och köpa tio vita t-shirt som jag sedan regelbundet tvättade upp. Det fungerade exceptionellt bra, inklusive att spara viktig tid på morgonen vid tidiga flyg. Faktiskt var det så framgångsrikt att jag nu undrar över varför jag överhuvudtaget har en garderob.

Den enda nackdelen var att jag kände mig manad att betona för Lathea att jag a, hade flera vita t-shirts och b, tvättade dem under min resa. Jag ville inte att hon skulle tro att jag bara hade en t-shirt som jag levde i i fem veckor och börja planera för hur hon på ett diplomatiskt men ändå bestämt sätt skulle ta upp frågan om min personliga hygien med mig. ”Jag duschar regelbundet också!” försäkrade jag henne, vilket kan ha varit för mycket information.

”I actually had to have that talk with an author once”, sa Lathea, som om det inte skulle vara det minsta problem för henne att köpa en deodorant åt en författare och tvinga hen att använda den.
”Eh”, sa jag och tackade min lyckliga stjärna över att jag redan duschade.

Kläder för alla tillfällen:
Förutom de vita t-shirtsen hade jag också med två svarta kavajer, ett par svarta kostymbyxor, två klänningar samt ett par finskor som matchade en av klänningarna. Jag använde alla kläder jag hade med mig utom en av klänningarna. Jag klarade galant av allt från formellare fester till luncher i mellanvästern och måste faktiskt säga att jag aldrig var helt fel klädd. Kanske för att jag är ett geni, kanske för att ingen förväntar sig så mycket från författare. Inklusive då uppenbarligen personlig hygien.Lepsyl:
Jag hade med tre, och inte nog med att de räckte hela USA-resan, jag tappade inte ens bort alla första veckan. Faktiskt tog mitt sista lepsyl slut igår.

Pennor:
Oerhört viktigt. Jag hade med fem av min favorit blåa bläckpenna. Den sista tog kämpade desperat fram till nästa sista dagen. Det var något av en besvikelse att komma så nära, men då hade jag ändå lyckats stjäla till mig pennor från många av bokhandlarna jag besökt.

Böcker:
Korrekt antal efter att ha köpt i genomsnitt två nya böcker i varje bokhandel som besöktes.

Pass:
Kom med. Tappades inte bort. Exceptionellt framgångsrikt.