Saker jag gör medan jag borde skriva

Solen skiner, idéerna flöder och manus-gnomen levererar!

Nuförtiden känner jag starkt att det är omöjligt att planera en roman utan ritpapper på rulle. Den enda nackdelen är att jag bara hittat det i leksaksbutiker. Istället för att ta sig till den fina, rofyllda och inspirerande kontorsmaterial-avdelningen på någon bokhandel, måste man alltså istället överleva ett besök till BR leksaker (se v. skräckinjagande bild). Den här gången var jag smart nog att köpa tre rullar direkt.

Mannen i kassan: ”Och du ska rita en … 75 meter lång anakonda, ser jag? är du medlem i vår klubb? Inte? Det finns statistiska undersökningar som visar att man blir lyckligare i livet om man är det. Jag frågade tre av mina kollegor och de svarade alla att de var så. Ja, du har rätt, 100 procent ÄR imponerande. Jaja, ha en fortsatt trevlig eftermiddag!”

Jag har skrivit en helt fantastisk, oövervinnelig och alldeles, alldeles underbar andra bok. Det här beror delvis på enorm talang och delvis på hårt arbete, men allra mest på att jag inte har läst igenom mitt manus på två veckor.

Väldigt snart ska jag samla mod till mig och skriva ut manuset och läsa det igen inför redigeringen. Det kommer inte bra för min hybris. Ett tragiskt fakta om manus är nämligen att de byter skepnad mellan läsningarna, så att det som är briljant ena genomläsningen är pinsamt uselt andra läsningen. Och när man sedan har gått runt och tänkt hur uselt det är så visar det sig vid den tredje genomgången att det ändå var påfallande bra.

Länge saknade jag förklaring till det här fenomenet, men min senaste teori är att det handlar om de relativt okända Manus-gnomerna. De håller till i arbetsrum eller andra platser där papper samlas, älskar böcker och har ett bisarrt sinne för humor. Till exempel roar de sig ofta med att skriva om berättelser. Det kan handla om att bara gå igenom manuset och lägga till onödiga adverb, adjektiv, huvudskakningar, eller blickar, så att ett tidigare bra manus plötsligt visar sig innehålla 113 ”hon skakade på huvudet och log”, 157 ”nickade” och 527 adverb efter ordet ”sa”. För att ta ett exempel ur luften. Men det kan också handla om mer genomgripande ändringar, så att en tidigare rätt charmig kärlekshistoria plötsligt är platt eller att ett tidigare helt okej slut visar sig vara fullkomligt abrupt och ologiskt.

För att verkligen jävlas går de ibland in och förbättrar manus, bara för att vi aldrig ska vara riktigt säkra på vad vi kommer hitta i det.

Det är oklart vad som kan göras för att blidka gomerna. Än så länge har jag provat en skål mjölk i arbetsrummet, rökelse, altare, stilla böner och en ritual som involverade en katolsk präst, vigvatten och rabblande på latin, men utan något entydigt eller statistiskt säkerställt resultat.

Observera dock att Manus-gnomerna inte ska förväxlas med korr-tomtarna, som är ett rent ondskefullt väsen men å andra sidan bara lägger in smärre stavfel efter den 54:e genomläsningen.

Ja, det är dags för ännu en ledighet, och vi gör väl som vi brukar? Frossar i choklad, onyttig mat, chips, läsk och övrigt godis och tillbringar all tid med näsan i en bok.

Jag ser oerhört mycket fram emot lite ledighet. Det är faktiskt väldigt utmattande att gå omkring och skolka från skrivandet på heltid.

Så här ser första sållningen ut inför mina tre dagar på Ängsö. Misstänker att jag kan behöva begränsa mig ytterligare, men det tar emot.