I sin fantastiska och väldigt konkreta skrivhandbok Skriv på! varvar Elizabeth George praktiska tips med små utdrag från de dagböcker hon för medan hon skriver. De inleder varje kapitel, och hon kallar dem Tankar medan jag skrev en roman.

Kapitlet Ja, det finns mycket mer att säga om intrigen. Men först …” inleds t.ex. med:

Jag försöker arbeta en timme varje dag. Det är allt jag kan kräva av mig själv … När jag skrev För hennes eget bästa blev jag så paralyserad av rädsla att jag hade svårt att ta mig ur sängen på morgnarna. Till slut tog jag för vana att säga: ‘Det är bara ord och jag kommer aldrig att låta ord besegra mig’ för att jag skulle kunna stiga upp och börja arbeta. Så höll jag på och kämpade fram till slutet av romanen. Men nu tycks inte någonting fungera. Jag famlar …

Så här är ett utdrag från mina tankar medan jag skriver en roman:

Konstigt att jag är så väldigt trött … liksom seg. Fast klockan är ändå två. Kanske blir det bättre om jag bara lägger mig ner en liten stund i soffan och funderar på scenen. Hm. Mitt hår kliar. Det kanske är kudden. Så där ja, mycket bättre. Bara blunda en liten stund. Jag behöver nog en filt också. Varför är min vänstra fot varm? Ah, solen har kommit hit. Borde jag flytta foten ..? Fast det är rätt skönt ändå. Kanske kan jag flytta om i scenen så att den slutar mer intressant? Mmm… Tror jag behöver en kudde till. Det KÄNNS faktiskt bättre när jag blundar. Ska göra det ett litet tag till. Hmmm…

Till mitt försvar ska sägas att jag alltid ställer en väckarklocka när jag lägger mig ner för att fundera över scenuppbyggnaden, så det tar aldrig mer än två timmar. Fast nej, man blir inte piggare.

Mitt favorit-råd från Skriv på!: MUTH. Det uttolkas som Metod att Undvika Talande Huvuden och handlar helt enkelt om att försöka tänka på vad karaktärerna gör när man har scener som mest går ut på att information ska ges/känslomässiga saker sägas (och att få sakerna karaktärerna gör att också spegla deras sinnesstämning och personlighet). Om man glömmer bort vad karaktärerna gör får man nämligen en dialog som låter väldigt mycket som två talande huvuden som kommunicerar på utomkroppsligt sätt. How Not to Write a Novel varnar för samma fenomen och menar att man också måste påminna läsarna då och då i scenen om var de är. Det räcker inte med att säga att de är på ett café och sen kasta sig ut i dialogen, utan en kaffekopp måste ibland lyftas, andra kunder komma in, té bli kallt eller vad det nu är. Det och hennes insisterande på att skrivandet är ett hantverk som man kan lära sig genom hårt arbete.

Mest läskiga dela av Skriv på!: de enorma efterforskningarna och uppstyrandet som Elizabeth George gör. För varje karaktär i boken har hon ett litet frågeformulär på en triljard frågor.