Jag har bara varit här i en dag, och jag har redan hittat flera anledningar att älska the Twin Cities (Minneapolis och St. Paul, åtskiljda av Mississippi och åratal av vänlig synskonrivalitet – bara en idiot skulle ju tänka att det bara är en stad…) och Minnesota.
När jag skrev min förra bok valde jag att låta den utspela sig i Iowa eftersom jag bara visste två saker om delstaten: 1, den var en del av The Great Plains, vilket jag tyckte lät magiskt men som ju egentligen bara en bred strimma majs-vänlig jord i mellanvästern, samt 2, de hade en gång haft en bibliotekskatt vid namn Dewey Readmore Books.
Så idag tänkte jag fokusera på anledningar varför jag en dag borde skriva en bok som utspelar sig i Minnesota.
Först ut: trenden med små mini-bibliotek i folks trädgårdar:
Vi anlände downtown Minneapolis runt fem-tiden, och en timme senare besöker vi vad som säkerligen kommer bli den första bokhandeln av många.
Idag till frukosten försökte Carina tipsa mig om saker jag kunde göra under min dag (förutom att ”skriva dina 30 sidor”, en kommentar som jag måste säga kom ut lite lätt ironisk). Jag tror att hon gjorde det i förebyggande syfte för att inte få fyrtiotre sms före lunch. En av de sakerna involverade att köpa träningskläder, något jag efter bara en dag i USA inser att jag kommer behöva. Hon hade redan koll på en butik att göra det i.
”Var ligger det?”frågar jag.
”Mitt emot Macy’s.”
”Vart ligger det?”
”Precis bredvid hotellet?”
”Kan du säga det i relation till bokhandeln?”
”Bokhandeln ligger till höger om Macy’s, så snett mitt emot.”
”Ah.”
Det är viktigt att hitta ställen att navigera efter i nya städer.
Minnesota har ju som vi alla säkert känner till en väldigt hög andel svenskättlingar. Det kan jag nu förstå efter att ha flugit in över delstaten. Landskapet påminner väldigt mycket om det svenska, och det första man ser när man går in för landning är en stor IKEA.
Jag kan riktigt se dem framför mig, kämpandes i sin konvoj, efter att ha tvingats fly från svält eller religiös förföljelse eller November-mörker. Vilken lättnad det måste ha varit att se den där IKEA-butiken och veta att flytten inte varit förgäves. Även i det nya landet skulle det finnas Billy-bokhyllor i björkfaner.
Helen Hanff, den formidabla kvinnan som skrev 84, Charing Cross Road, citerade någon som menade att alla resenärer åker till London med en alldeles egen bild av vad de ska finna, och att alla möter precis den stad de söker.
Precis så känner jag om USA. Det USA jag tänker finna: småstädernas, överlevnadens, originalens, storhetens, galningarnas, majsens och galenskapens USA.
Först ut är Minnesota, denna fascinerande delstat som jag förmodligen aldrig tänkt på att besöka.
Saker jag visste om Minnesota innan jag bokade flygbiljetten:
Saker jag nu känner till om Minnesota: det finns väldigt många sjöar, ungefär 15000 – 20000 stycken. Av dem heter 201 stycken Mud Lake, vilket kanske inte är så konstigt eftersom Minnesota på siouxspråk betyder ”grumligt vatten”. På en av dessa sjöar finns ett flytande bibliotek. Snobbens tecknare kommer också härifrån, liksom Prince och Bob Dylan.
Långt efter att biljetterna och hotellet är bokade och vi har försäkrat oss om att den andra inte är mer än charmigt knäpp, känner jag mig manad att komma med en liten varning.
”Du vet hur jag har sagt att jag ska skriva medan du jobbar i Minneapolis?”
”Mm. Mellan nio och fem.”
”Jo, ibland när jag ska skriva händer det att jag trakasserar mina vänner när de jobbar.”
”Haha, som en uttråkad hemmafru? Knappt har jag gått iväg till kursen förrän du sms:ar ‘när kommer du heeeeeeem?'”
Jag: ”Eh, ungefär så, ja.”
Tystnad.
”Om jag till exempel hade suttit och skrivit nu och du hade jobbat…”
”Jag jobbar. Och du borde skriva.”
”Precis. Rent hypotetiskt. Då skulle jag kunna råka skriva något i stil med det här:
”Hallååååå..?”
”Jobbar du?”
”Jag ska inte störa, men…”
”Går jobbandet bra?”
”Du, jag har funderat på en sak…”
”Tråååååååkigt.”
”Ignorerar du mig nu?”
”Alltså, på riktigt, var är du?”
”Jag skämtar inte. Försvann du?”
Carina: ”Tricket är att gömma mobilen i ett annat rum. Eller, som i Minneapolis, sätta den på ljudlös och lägga ner den i handväskan.”
”Jag ska försöka hålla mig till Facebook istället för sms”, lovar jag. ”Så får du inte en konstant vibrerande handväska.”
”Way ahead of you. Har stängt av vibrationen på mobilen.”
