Oxford was the last stop of my epic 40 bookshops tour of the United Kingdom, and this bookshop in Oxford reminded me of this depressing fact.
Although, if there’s one thing my three weeks here have taught me it’s that independent bookshops are alive and kicking all across the country, made possible by the commitment and passion of the booksellers. So this is unlikely to be the last bookshop in a long, long time.
Having actually found a hotel, I enjoyed a very lazy Sunday in Oxford – just one bookshop, but what a bookshop.
At first, my impression of Oxford was somewhat influenced by the sudden change from Hay-on-Wye to a student town. Mostly, I walked around thinking: ”Goodness me! Another young person.”
Their recommendation? We are all completely beside ourselves. And then of course I couldn’t resist just one more book…
Ja, jag ska villigt erkänna att jag vaknade upp i morse med ett litet svart monster inombords. Jag hann tänka: ”Ja, jag kommer i alla fall inte att känna mig ensam så länge jag har sällskap av den griniga och irriterade rösten i mitt huvud.”
Sen tänkte jag: det är ju gott och väl att gå runt och vara irriterad och tänka ”herregud, jag är omgiven av idioter” om man jobbar på kontor, men mer deprimerande om man jobbar ensam hemma.
I vilket fall. Sen snubblade jag över Monica Lewinsky’s helt oerhört fantastiskt briljanta Ted Talks om cyber bullying och slut shaming, och då fick jag lite mer perspektiv på tillvaron. Herregud, vilken kvinna det är. Och vilket tal.
Också en fråga som vi på tjejjouren möter mycket oftare: privata bilder eller konversationer som sprids offentligt: ”made public without consent, public without context and public without compassion.”
Varför hon väljer att prata om det här nu?
The top-note answer was and is: Because it’s time. Time to stop tiptoeing around my past … Time to take back my narrative. Anyone who is suffering from shame and public humiliation needs to know one thing: you can survive it. I know it’s hard. It may not be painless, quick or easy, but you can insist on a different ending to your story.
Och här kan du se hela videoklippet där Monica Lewinsky pratar om The Price of Shame: https://www.ted.com/talks/monica_lewinsky_the_price_of_shame
att jag funderar på att tatuera in hennes namn på handleden. Jag var lite orolig för att det här allvarligt skulle påverka mina raggningsmöjligheter (”Är det din flickvän?” – ”Nej, nej, hon existerar bara i mitt huvud”).
Men som Isak sa: ”Du kan alltid säga att det var din hund.” Syrran föreslog katt istället, men jag tänker mig att jag kan variera det beroende på vem jag försöker flirta med. Man – hund, flata – katt.
att det är en rätt banal idé i grunden, som förmodligen kommer kräva mycket mer tekniskt kunnande än jag har för att göra något nytt och bra av. Och att jag är lite för förtjust i min egen huvudperson, så att jag kanske inte märker att andra kanske kommer tycka att hon är vansinnes-irriterande. Slutet är ju också högst oklart, och de här tankarna om att experimentera med stilen..? Sannolikheten är stor för att jag mest skapar något pretentiöst och löjeväckande om en irriterande liten huvudperson, där allt kulminerar i ett icke-tillfredsställande slut.
Nej, men hej självtvivel! Välkommen tillbaka. Slå dig ner och känn dig som hemma.
Faktiskt känns det rätt tryggt. Det var lite väl konstigt att bara gå runt och känna sig oövervinnerlig.