Men så är det. Under min episka brittiska bokhandlar-resa bloggar jag om alla de fantastiska bokhandlar jag besöker, men eftersom jag redan har besökt fjorton i London ligger jag hopplöst efter i bloggandet. Så många bokhandlar, så lite tid för bloggande! Det enklaste sättet att läsa mer om de fantastiska brittiska bokhandlarna är på den engelska versionen av min hemsida: katarinabivald.se/en/blog
Där kan ni just nu bl.a. läsa om den fantastiska Newham Bookshop, eller Goldsboro Books som specialiserar sig på förstautgåvor, eller Hatchards, den äldsta bokhandeln i London och Foyles, som välkomnar bokälskare som vänner. Och, förstås, misslyckandena i min strikta en-bok-per-bokhandel-regel.
Bifogar bild på hur mitt vardagsrum kommer se ut efter den här resan:
From: katarina@katarinabivald.se
Subject: Re: February Tour – Itinerary
Dear Louise,
The itinerary looks great, and I’m really looking forward to finally meeting you! However, I do have a slight problem. Is it possible to send books to your office by post during my travel, and then collect them in London before flying back to Sweden?
Yours,
Katarina”
Tio minuter tidigare: Jag, sittandes i soffan, läsandes Mansfield Park, till Syrran som sysselsatte sig med sitt broderi: ”Jag kommer behöva resa väldigt lätt om jag ska åka alla de där bussarna och tågen.”
Syrran: ”Mhm?”
Jag: ”Men det kan nog nästan bli roligt. Att faktiskt behöva tänka efter när jag packar, och inte bara slänga i så mycket kläder jag får plats med och sen upptäcka att ingenting matchar. Ett par tröjor, några jeans; så lite som är möjligt.”
Syrran (utan att titta upp från sitt broderi, just då ”s”:et i Art sucks): ”Vad ska du göra med alla böckerna?”
Jag: ”…”
Min plan: – Skicka böcker per post, först till Louise kontor och sen
– Eventuellt köpa extra resväska för dem (kom ihåg 23 kg!) alternativt:
– Skicka per post till Sverige
– Oavsett: införa en strikt One book-rule. Även om jag skickar böckerna med post behöver jag någon sorts begränsning
En bok per bokhandel. Det kommer gå bra. Absolut. Säkert. Ett sorts kreativt handikapp, bara
Jag har, per se, inte träffat henne ännu, men jag är säker på att vi kommer bli fantastiska vänner. Som Oscar Wilde så träffande beskrev det: ”en bekantskap som inleds med bokhandlar kommer med säkerhet utvecklas till äkta vänskap.”
Geniet bakom min engelska bokhandlar-resa är Louise Court. Hon emailade mig för någon månad sen och frågade om jag kunde tänka mig att komma till London i ett par dagar i februari, för att besöka bokhandlar. Mitt första utkast var ungefär ”yesyesyesyesyesyes”, men Syrran övertygade mig om det marginellt mer professionella ”Of course.”
Och varför stanna där, tänkte jag? Jag hade tidigare lekt med tanken på en skrivarresa till The Lake District, för Beatrix Potter, kanske kombinerat med några skotska bokhandlar, och föreslog att det kanske kunde kombineras: några dagar i London, och sen kunde jag resa runt i England och skriva och besöka alla bokhandlar som hon kunde rekommendera.
Hon svarade med den här bilden, på ett sextiotal fantastiska bokhandlar. Hennes slutliga schema för mig inkluderar:
– Ett fyrtiotal bokhandlar, inklusive adress, öppettider, Twitter-namn och huruvida de också har café (för mina luncher) eller bar (för övriga nöjen)
– Tåg och buss-tidtabeller
– Bokad biljett till tåget till Edinburgh, inklusive detaljerad beskrivning av hur jag hämtar ut biljetten i biljettautomaten (”Skriv in referensnumret”, ”sätt i ditt kort”)
– Förslag på platser att stanna längre helt spontant, om jag skulle tröttna på detaljschemat
– Förslag på hotell i städerna som jag besöker
– Taxi för områdena i Wales
– Förslag på appar att ladda ner för att underlätta mitt kring-åkande
Jag till Syrran: ”Tror du att det är lite tidigt att fria till henne?”
Syrran: ”Kanske lite tidigt. Visst, din svenska förläggare och redaktör hade ju inget emot när du friade till dem, men de kände dig ju också lite bättre.
Jag: ”Får jag åtminstone citera Shakespeare för henne? Eller Jane Austen? ‘Shall I compare Thee Bookshops to a summers eve..?’ eller ‘You must allow me to tell you how ardently I admire and love your bookshops?”
Syrran: ”Vad sägs om att vi nöjer oss med ‘Looking forward to meet you’?”
Är inte det här en vacker syn? Det mer realistiska schemat är också fint, men förr eller senare ska jag besöka dem alla!
Normalt när jag reser är det första stället jag besöker en bokhandel. Då kan jag sen använda den för att navigera mig i staden under resten av resan. Den här gången tänker jag gå ett steg längre och helt stryka resten av resan. Jag ska ägna tre veckor åt att resa från bokhandel till bokhandel i England, Scotland och Wales, och kan ni tänka er något mer fantastiskt?
Mina vänner har varit entusiastiska, förstås:
”Det låter ju … fantastiskt. Men vad ska du göra i alla de där bokhandlarna?”
Ärligt talat, det är som att fråga vad man ska göra när man ser Buckingham Palace eller besöker Towern.
Och ingen av de platserna säljer ens böcker.
Tydligen INTE en bokhandel och därför inte alls med på min lista
Åh! Älskar det här begreppet som Bookriot introducerar. Böcker som man återvänder till när man har läst en fantastisk bok och inte vet vad man ska göra härnäst, eller när man läst en ovanligt dålig bok som efterlämnat en obehaglig bismak i munnen.
Särskilt träffande eftersom jag tittade upp från Jane Austens Persuasion för att kolla Twitter. Jag läser den eftersom jag i flera dagar inte känt någon som helst lust att läsa något efter att precis ha avslutat Hilary Mantels För in de döda.
Så allt av Jane Auste. Och Dick Francis. Det är mina ”literary palate cleanser”
