De här sista dagarna innan julledigheten tänkte jag ägna åt att presentera de olika teman jag har för min julläsning. Självklart kan man inte bara köpa böcker lite huller om buller. Man måste planera. Se till att varje bok man köper kan placeras in i ett tema, omgiven av andra, liknande böcker. Det här är viktigt när man tänker plöja en två, tre böcker per dag i minst fem dagar. Annars finns alltid risken att man på juldagen har läst t.ex. en bra deckare eller en romance eller en biografi och inser att man inte kan fortsätta läsa liknande böcker efter BOKHANDLARNA HAR STÄNGT. Och då blir det kris och katastrof och tandgnisslan.
Förra året köpte jag t.ex. bara två böcker i en Charlaine Harris-serie, och då var jag tvungen att kasta mig in med beroendesymptom till SF-bokhandeln i Gamla stan i stället för att bara sitta på min soffa.
I alla fall. Tema 1: is och snö.
Inspirerad av Uusmas briljanta Expeditionen kompletterade jag med två böcker på is- och snötemat. Dessa är:
Nansen: Fram över polarhavet En klassiker från ”adertonhundratalets senare del ymniga polarlitteratur”. Titeln kommer från namnet på hans båt, Fram, ”det starkaste skepp som någonsin byggts” som under flera år tog ”Nansen och hans män” (älskar den skamlösa egocentrismen hos expeditionsledare) genom packisen.
”I över sextio år har denna bok varit älskad av alla som intresserar sig för bragder, det envisa hjältedådet.”
På temat is och hjältedåd – verkligt hjältedåd den här gången – har jag också hittat en annan bok, som jag läste och älskade en varm sommar för kanske tio år sedan:
Salisbury: I isens grepp – den dramatiska jakten på drifteriserum, Alaska 1925 Bakgrunden är ungefär så här: en stad i Alaska hotas av drifteriepedemi. De är insöade och infrysta utan möjlighet att få fram varor förrän isen smälter. Då kommer det redan vara för sent. Så tappra män på hundsläde kastar sig ut ”över gigantiska avstånd i den artiska vintern för att rädda döende barn”. Samtidigt kämpar den ansvariga sjukvårdspersonalen i staden för att hålla epidemin stången till drifteriserumet eventuellt kommer fram. Det är kallt. Det är hårt. Det är tidspress. Döende barn står på spel.
Det kommer bli episkt. Jag är bara rädd att två böcker är för lite på temat, men eftersom jag redan läst Expeditionen är det ju egentligen tre stycken.
Nej. Nej, det har jag inte. Jag gillar böcker, okej? Jag läser mycket. Jag är i en bokhandel, alltså kan det hända att jag fyller en hel korg med böcker. Åt mig själv. Alla. De är mina, mina, mina.
Sa jag inte, men jag tänkte det. Igår signerade Simona Arhnstedt böcker på Akademibokhandeln på Mäster samuelsgatan, och som den stöttande vän jag är var jag självklart där och höll henne sällskap. Ni som känner mig vet ju att det bara är en förskönande omskrivning för att shoppa loss på böcker. Redan innan fasade jag lite för stunden i kassan när en vänlig expedit frågar om något ska slås in och jag måste erkänna att nej, allt är till mig själv. Så det är möjligt att jag reagerade lite väl defensivt när Karin såg ner i min överfyllda korg och undrade om jag hade köpt julklappar.
Ni som känner mig vet ju att jag har ett enormt välutvecklat sinne för mode. Inte bara det, också ett betydande mod när det gäller spännande och nyskapande kombinationer, fri från småaktiga konventioner.
Det är i alla fall det jag tänker när jag går hemifrån i en rutig skjorta, rutig halsduk och rutig kappa, ingen av dem i matchande färger eller rutmönster.
Ja, jag är stabilt inne i redigeringsdimman. Mitt eget-uppsatta mål är att ha version 1.5 (bättre än version 1; sämre än version 2) klar före jul. Då kan texten få vila över julhelgen, och sen kan jag ta nya tag i det nya året.
Det handlar mycket om att förstärka scener, få mer effektiva sekvenser, mer logik i handling, mer känslor, bättre karaktärer, inte lika haltig språk, ta bort motsägelser … ursäkta, jag försvann iväg. Mest jobbar jag med upplägget. När jag gör det i början ritar jag upp hela sekvenser på ritpapper på rulle, med pennor i olika färger, pilar, några post it-lappar. När jag gör det på slutet har jag sådana här anteckningar (se bild nedan). Det handlar om en av de sista sekvenserna, väldigt viktig förstås, och här har jag uppenbarligen full koll på vad jag behöver få fram.
Helt orelaterat: ta chansen att vinna min förra bok i valfritt format (pocket, inbunden eller ljudbok) eller valfritt språk (än så länge norska, danska, katalanska, spanska eller italienska. Men väntar du lite till får du fler alternativ). Det enda du behöver göra är att skriva den bästa förklaringen till vad jag egentligen menar med mina anteckningar. Mest kreativa förslag vinner.
Patricia Highsmith: ”A plot should not even be completed. I have to think of my own entertainment, and I like surprises myself.”
Vilket är lite så jag uppenbarligen ser på mina anteckningar.
Det är klart att jag kommer ihåg vad jag menar om jag bara skriver "Kavaj!" helt plötsligt
