Saker jag gör medan jag borde skriva

Så himla fin. Någonting jag lärt mig av både föreningslivet och författandet är hur långt främmande människor är beredda att gå för att göra en insats för galningar. Det senaste exemplet är Janne, knappt pensionerad (dvs. har gått i pension och jobbar nu nästan heltid för olika föreningar. Och driver ett företag med sina söner), som ägnade två timmar av sin lördag åt att köra runt mig i Karlskoga med omnejd. Vägarna! Industriområdena! Vägskyltarna!

Vi parades ihop av en gemensam vän som sett mitt inlägg på Facebook, och stämde möte klockan 11.00 i receptionen på Karlskoga Konferens och Hotell. Det var ungefär så mycket vi visste innan.

Han: ”Vad vill du se?”
Jag: ”Jaa du…”
Det jag verkligen ville se var industriområden, vägskyltar, E18 från lite olika håll, mindre vägar inåt landet, och lite blandad natur, helst inte så idylliskt. ”Vad som helst, egentligen. Det mesta.”

På något kändes det inte riktigt som att jag kunde erkänna att jag kommit till Karsloga för att se vägskyltar och några björkar och taniga granar. Men det fick jag ändå.

Saker jag såg under min tvåtimmars-guidning:
– Bofors gamla industrilokaler, numera inhysande blandade civilingenjörsrelaterade företag (Karlskoga är tydligen också staden med flest civilingenjörer per capita)
– Övriga Bofors-relaterade saker: knappt använd järnväg (enbart godstrafik; persontrafiken går till Degerfors), kanalen som en gång fyllde järnvägens funktion (”den hade ju en storhetstid på knappt femtio år innan den ersattes av järnvägen. Man har ju varit tvungen att restaurera många av slussarna”), gamla disponent- och arbetarbostäder
– Mängder med vägar och vägskyltar
– Ett blivande extern köpcentrum
– Tre (!) övriga industriområden (ackomanjerat med fakta om vad som tillverkas och vilken typ av hantering det är, t.ex. krut (”det har smält ibland. En gång kom vi tillbaka från semestern och då var alla fönstren i vår lägenhet i stan utbytta”)
– Vatten och natur (mycket björk och gran, men inplanterad bokskog)
– Bostadsområden
– Gymnasieskolan
– Motorstadion Gelleråsen
– Restauranger där han ätit julbord med jobbet/STF/Rotary/etc. (Olöst fråga i min bok: var äter man julbord i Skogahammar? Om det finns en Rotary-förening måste det ju finnas minst ett ställe där man kan äta julbord)
– Vägar och vägskyltar (alla vägar leder till E18, men han nämnde också inlandsvägen, som jag på något sätt kommer behöva förhålla mig till).

Till slut verkade han inse var min verkliga fascination låg och saktade automatiskt in vid varje antydan till industrilokal så att jag skulle kunna fotografera.

Bifogar två bilder som är symptomatiska för min dokumentation.

Jag har bara varit här en kväll och Karlskoga har redan levererat. Efter bara tjugo minuter i staden hade jag hittat bokhandeln, efter ytterligare femton mitt hotell. Det sistnämnda hittade jag genom att ta sikte på vad som verkade vara någon form av kontors/industrilokal och helt enkelt följa skorstenen.

Jag fick också genast kontakt med Janne, ordförande i STF:s lokalförening i Karlskoga och något av en lokal profil. Han har bl.a. varit ordförande i Degerfors IF. Kontakten skedde genom en vän på Facebook, vilket påminner mig om hur hjälpsamma folk är, i största allmänhet och mot galna författare i synnerhet. Jag kan föreställa mig konversationen: ”Du, Janne, det är en förvirrad författare på ingång. Jag vet inte vad hennes planer är förutom att ‘hänga runt’ i Karlskoga. Kan du göra en insats och visa henne runt?” Och det kan Janne. Vi ska ses om en timme för en guidad tur.

Hotellet är centralt beläget nära ett halv-externt köpcentrum. Där finns Överskottsbolaget, Netto och Pekås.

Klockan 22.50 sms:ade Isak och frågade om Karlskogas nattliv. Han fick tyvärr inget svar, eftersom jag vid det laget redan hade somnat. Men ikväll ska jag planera noga genom en eftermiddags-tupplur, och exakt 21.00 ska jag ge mig ut på stan för att göra research om uteställen. Än så länge tror jag mig ha hittat Harry’s, denna institution, och Joan’s, som ser ut som en nattklubb, är inredd som en sushirestaurang och kallar sig ”café och bistro”.

Men först – ett besök på Akademibokhandeln!

Fredag, 10.10, Espresso House på T-centralen. Det är ungefär en och en halv timme tills bussen går, och jag är ute i behagligt god tid eftersom jag helt misslyckats med att läsa avgångstiden korrekt. Jag är på oerhört gott humör, och börjar misstänka att det beror på ett litet, litet missförstånd.

Det här är min plan för mina två dygn i Karlskoga: promenera; titta på vägar (bussresorna); kanske ta en taxi och be hen köra rakt ut i någon riktning, svänga av lite på måfå och sen vända och köra tillbaka; skriva på hotellet (jag har packat skrivvänliga kläder: underställ, varm tröja och sockor); ta en öl ensam på lokalpubar, och i största allmännhet producera enorma mänger text. På något sätt kommer den skriva sig själv, det är jag övertygad om. Magiska miljöskildringar kommer ske. Karaktärer utkristallisera sig. Handlings-möjligheter uppenbara sig. Och allt det här utan att jag en enda gång kommer slita mitt hår, bli frustrerad och inse att jag inte har någon eller något som kan distrahera mig.

Det är det lilla missförståndet som oroar mig. Det verkar faktiskt som om jag har inbillat mig att Karlskoga är en sorts författarens mecka, en plats där inspiration kommer automatiskt och där skrivandet aldrig är jobbigt. Jag ska hålla er uppdaterad om hur det går med det.

Bakgrund: Karlskoga – det är faktiskt idéernas och inspirationens stad. Typ.
Men helt fel ute är jag inte. Inspiration och idéer verkar slå till i Karlskoga. Det är nämligen den stad med flest registrerade uppfinningar hos patentverket per capita.

Det här är förmodligen av ren nödtvång. Traditionellt har staden förlitat sig på Bofors och vår vilja att sprida vapen till världen. Av någon anledning verkar den ha minskat. Kring 1970 bodde det 40 000 människor i kommunen och Bofors hade drygt 10 000 anställda. Idag är antal anställda 2000, och befolkningen i kommunen har minskat med 10 000 invånare.

Ända sen jag var i Minnesota, Iowa och New York för att skriva och göra efterforskningar har booking.com bombarderat mig med förslag på resmål. Ibland har de tipsat mig nästan dagligen om sista minuten-erbjudanden för New York City, Hong Kong, London, Arlington (den staden är de av någon anledning väldigt förtjust i), Washington DC, Brooklyn och Queens. Och nu är nästa research-resa bokad. Till Karlskoga.

Japp, nästa helg ska jag spendera två dagar i Karlskoga för att efterforska den ungefärliga regionen där jag tänker mig att min påhittade svenska småstad ligger. Jag ska åka dit med buss för att kunna spana på motorvägsavfarter, vandra omkring i staden med penna och anteckningsblock, och ha timmar på mig för fokuserat skrivande utan distraktioner.

Jag funderar också på att boka en taxi och be den köra runt mig i en timme eller två. Jag föreställer mig chaufförens förvirrade min när jag ber honom prova motorvägs-avfarter på måfå eller spana efter bensinmackar och industriområden.

Det finns fem hotell i Karlskoga, varav ett är ett bed and breakfast, två är vandrarhem, och två är ”hotell och konferens”. Alfred Nobels hotell är representativt för dem båda och inhysta i Nobels gamla industrilokaler. De har rött tegels om främsta dekoration. Själv ska jag bo på Karlskoga Hotel och Konferens, som mest liknar en låg byggnad i ett externt köpcentrum eller en folktandvårdslokal. Deras hemsida är ett fantastiskt monument från tidiga hemsidor på nittiotalet: www.karlskogahotel.se

Det femte är Bofors hotell, men det är faktiskt lyxigt och alltså fullbokat väldigt långt framöver. Det byggdes av Bofors för att kunna underhålla internationella gäster; jag antar att de lokala hotellen inte var riktigt fina nog för det.

Så nu tipsar Booking.com mig nästan dagligen om hotell i Karlskoga, Kristinehamn och Örebro. Inte riktigt lika glamoröst, men mycket högre sannolikhet för att jag skulle åka dit.

Jag kommer självklart rapportera om min episka researchresa här på bloggen.