Skryt straffar sig alltid. Precis efter att jag konstaterat att jag är den perfekta hemmafrun sms:ar Carina från sin väg till jobbet om en Farmers Market som redan har börjat. ”Är du ute?” frågar hon.
Nej, det är jag inte. Rub it in, why don’t you? Jag sitter hemma och skriver och måste utstå ovärdigheten i att Carina skickar bilder från marknaden.
Om jag hade varit en hemmafru värdig namnet hade det varit JAG som skickade bilder till henne på jobbet om ekologisk, närproducerad honung.
Jag säger det visserligen själv, men jag kan vara den perfekta hemmafrun. Ärligt talat är det ett mysterium varför inte fler tar med mig på jobbresor.
Så här såg min och Carinas dag ut igår:
Cirka 09.00. Jag följer med henne till jobbet och säger hej då i dörren.
Cirka 09.30. Medan hon går på intressanta möten och ser oerhört proffsig och kompetent ut, går jag och köper träningskläder. Köper också två paraplyer åt oss eftersom det nu regnar.
11.00. Bestämmer mig för att träna, men inser att jag är hungrig.
11.30. Äter lång lunch med alkohol, ensam på hotellet (men väljer en sallad! Gode gud, vilken hemmafru jag är).
13.00. Tränar på gymmet!!! I säkert tjugo minuter. Stör inte ens Carina på jobbet för att berätta det.
13.50. Sätter mig ner för att skriva.
14.20. Behöver kaffe. Går till Starbucks. Motstår frestelsen i en gigantisk muffin.
15.00. Sätter mig ner för att skriva. Inser att jag inte har bloggat ännu (jag vill gärna se mig själv som en modern hemmafru).
15.30. Öppnar word-dokumentet för att skriva.
15.40. Börjar tvivla på mitt klädval. Vad är klädkoden för ikväll? Motstår frestelsen att sms:a Carina och fråga. En bra hemmafru reder sig själv.
15.50. Kommer på att jag snart måste gå, slänger på mig kläder och sminkar mig. Mascara någorlunda jämnt applicerat, men tyvärr också lite under ögonen. Jaja.
16.00. Går iväg till Carinas jobb för att möta upp henne och hennes jobb-kontakt för guidad biltur i Minneapolis och St Paul 19.00. Middag efter guidad tur. Kommer på mig själv att nicka och le mot dem och fråga: ”Men berätta! Hur har er dag varit? Har du lärt dig något intressant?”Mkt. hemmafru. 21.00. Drink efteråt. Jag ställer intresserade om än inte insatta frågor om dagen (intresse är viktigare än kunskap, eller hur? Plus leendet. Leendet är viktigast).
Erkänn – visst är jag den perfekta hemmafrun? Vem skulle inte vilja ha med mig?
Idag berättade jag över frukosten för Carina vilken perfekt hemmafru jag var, och jag måste säga att hon inte alls behärskar nickandet och leendet á la hemmafru. Det kan till och med ha varit så att hon flackade med blicken och himlade med ögonen, men där väljer jag att tro henne när hon säger att hon bara fick något i ögat.
Delstaten har över 15 000 sjöar, vilka för all del säkert är fina på sitt sätt, men framför allt har de ett flytande bibliotek: http://thefloatinglibrary.org/the-project/
Jag har ännu inte vågat föreslå för Carina att vi kanske skulle irra runt på måfå på jakt efter en av 15 000 öar för att se biblioteket. Kanske går gränsen för vår vänskap där.
Minneapolis är kanske den enda staden som har en nedgången gata som fått nytt liv helt genom böcker.
På Washington avenue brukade det finnas öde parkeringsplatser, en stor lagerliknande spritbutik och affärer på dekis. Den första planen för att återuppliva gatan var att förvandla den till ett dot.com centrum, men inte ett enda tekniskt företag dök upp.
Istället blev böcker så småningom räddningen. Idag finns The Loft, kanske det största skrivar- och konstcentrumet i USA, ett stort bibliotek och flera oberoende förlag som ger ut prisbelönt poesi och dessutom verkar överleva (i sig ett bokrelaterat under, värdig en egen bok.)
Jag har bara varit här i en dag, och jag har redan hittat flera anledningar att älska the Twin Cities (Minneapolis och St. Paul, åtskiljda av Mississippi och åratal av vänlig synskonrivalitet – bara en idiot skulle ju tänka att det bara är en stad…) och Minnesota.
När jag skrev min förra bok valde jag att låta den utspela sig i Iowa eftersom jag bara visste två saker om delstaten: 1, den var en del av The Great Plains, vilket jag tyckte lät magiskt men som ju egentligen bara en bred strimma majs-vänlig jord i mellanvästern, samt 2, de hade en gång haft en bibliotekskatt vid namn Dewey Readmore Books.
Så idag tänkte jag fokusera på anledningar varför jag en dag borde skriva en bok som utspelar sig i Minnesota.
Först ut: trenden med små mini-bibliotek i folks trädgårdar:
