Saker jag vill se i Iowa: småstäder. Biblioteket i Spencer som en gång hade en katt vid namn Dewey Readmore Books. Majsfält. I nödfall sojafält.
”Vem vill se sojabönor?” frågar Carina skeptisk när vi diskuterar det.
”Jag ville bara inte att du skulle tycka att jag var alltför krävande om vi skulle köra runt i timmar utan att hitta någon majs.”
”Vi ska se majs”, säger Carina, och så är det bestämt.
Jag har haft en positiv bild av Carina ända sen hon skrev en vänlig kommentar om en bok. Smicker är alltid en bra grund för vänskap. Jag visste också att hon hade den goda smaken att vara vän med Simona Ahrnstedt, denna fantastiska människa som just nu är aktuell med den fantastiska boken En enda natt. Ändå kan det tyckas lite extremt att boka in en USA-resa tillsammans innan vi ens hade träffats.
Ungefär så här gick det till (konversationen utspelar sig på Facebook-chatten):
Hon: ”Jag ska gå en kurs i Minneapolis. Du borde komma hit och bila i Iowa med jag jobbar.”
Jag: ”Det hade varit fantastiskt, men tyvärr har jag inte körkort.”
Hon: ”Jag kanske ska ha ett möte i New York efteråt, och i så fall har jag ett helt dygn då jag kan köra dig till Broken Wheel.
(Mina jobbmöten brukar ske på platser som Örebro. Det är olika det där.)
Jag: ”Du vet att jag är en sån person som skulle kunna ta sådana här erbjudanden på allvar?”
Hon: Tystnad.
Mer tystnad.
Till slut: ”Vad … trevligt.”
”Så när får du reda på om du ska ha mötet i New York?”
Hon: ”Jag … hör av mig.”
Och på den vägen är det. Tre dagar senare bokade jag hotell och flygbiljetter, och en vecka efter det träffades vi för första gången för att få reda på om den andra personen var en fullblods-galning. Simona som är psykolog har också intygat att ingen av oss verkar vara psykopater. Det var så långt hon var beredd att sträcka sig. Det här kommer bli briljant!