Resor tar egentligen inte fram det bästa hos mig. Flygresor stressar mig lite i sig, och jag lever ut det med packnings-listor och att göra-listor som är så detaljerade att man hade kunnat tro att det inte fanns några butiker i USA.
”Tänk om jag glömmer tandborsten!” kan jag vakna upp mitt i natten och tänka. Eller: ”Herregud, jag måste köpa en ny deodorant!” Inget av dessa går ju på något sätt att lösa på, säg, flygplatsen.
Men det är inte bara stress och kontrollbehov. Det är något med tanken att vara borta hemifrån som får mig att tro att jag skulle kunna bli en helt ny människa någonstans mellan Arlanda och Chicago O’Hare. Plötsligt ska jag bli en välorganiserad, tuff, äventyrlig, snygg, världsvan och charmig person. Som en tuffare variant av en flygvärdinna ska jag glida igenom säkerhetskontrollen som om jag inte gör annat om dagarna, anlända till hotellet, prydligt hänga upp alla mina kläder på galgar och mirakulöst ha en necessär som inte är en plastpåse. Jag antar att det här ska slå till någonstans halvvägs över Atlanten.
Det gör att min egentliga att göra-lista ser ut ungefär så här:
1, Bli snygg
2, Köp snygga kläder
3, Plötsligt utveckla känsla för personlig stil (men bekvämt och avslappnat och lätt att resa i. Förstås.)
4, Bli tuff och cool
5, Bli ordentlig och organiserad och vuxen person (ev. flygvärdinna)
6, Komma ihåg passet!!!!!!!
Någonstans i bakhuvudet minns jag att jag inte riktigt är snygg och tuff och cool och vuxen och organiserad. Jag har en vag medvetenhet om att min garderob inte är fylld av resvänliga, bekväma, snygga, coola, eleganta och modemässigt intressanta men ändå enkla och stilrena kläder. Den är snarare fylld av fem år gamla skjortor som inte riktigt passar nu och vita t-shirts med kaffefläckar. Jag tänker att jag ska ordna det ”innan jag åker”.
Herregud, vad fantastiskt det kommer bli. Veckor av bokhandlar och amerikanska småstäder och allt annat som är fint i livet. Det här är delstaterna och bokhandlarna som jag kommer besöka:
Debutantbloggen.se är ett intressant, kollektivt projekt där olika debutanter berättar om sin resa från manus till utgivning och andra delar av att plötsligt vara författare. Idag gästbloggar jag där om utländska rättigheter, att bli översatt och att se sina karaktärer ute i den stora världen: http://www.debutantbloggen.se/
Herregud, jag har glömt att dela med mig av podcasten där jag och Lucy Dillon pratar om det mesta (prinsesstårta, hunder, läsande, skrivande, för att bara ta några exempel). Ni hittar den här!
Det har varit en fantastisk USA-semester, och om jag inte vill jobba framöver kanske jag delar med mig av höjdpunkterna i efterhand. Tills dess kan vi nöja oss med att jag har sett träd, köpt böcker, promenerat omkring i Oakland och San Francisco och suttit många timmar på caféer och ”skrivit” (när man är i nya städer får man stirra ut genom fönstret istället för att jobba).
Och nu är jag hemma. Hur fantastisk en USA-semester än är gör det inte underverk för en redan förvirrad person. Jag har varit borta i nio dagar och har nu ingen aning om vad jag gör. Jag tittade i kalendern för att få inspiration, men det enda det innebar var att ett vagt minne dök upp om att det fanns något jag skulle ha skrivit in i den innan jag åkte (”Jag vet att jag tänkte att jag skulle gå igenom ”det” och skriva in det när jag kom hem. Men vad var ”det”?). På fredag hade jag antecknat ”ev vårdejt med Love” och på lördag ”ev vårdejt med Love”. Ett par Facebook-meddelande redde ut det. Vi ska ses på fredag. Eller som Love sa, ”imorgon”.
Jag vet förstås att tidsskillnaden mellan Sverige och USA innebär att man förlorar en dag på hemresan. Man somnar på onsdagskvällen och kommer hem på torsdagseftermiddagen. Uppenbarligen. Det är bara det att jag i mitt huvud också har tänkt att jag åker hem onsdagen den 13. Onsdag. Alltså har jag i mitt huvud också tänkt: ”Det blir perfekt. Då kan jag komma i ordning på torsdagen och få koll på saker och ting, handla, hitta tillbaka till vardagen och börja jobba ordentligt på fredagen.”
Och nu har jag alltså missat dagen då jag skulle få koll. Det är inte ett bra tecken.
