”Hi Katarina! I would love to recommend you to read The strange and beautiful sorrows of Ava Lavender”

För ett par dagar sen började jag efterfråga boktips i utbyte mot ett signerat ex av någon av mina böcker, på något av språken jag har hemma. Det enda som krävs för att få en signerad bok hem till brevlådan är ett email till mig, där du tipsar mig om en bok, skriver något om varför du älskade den och varför alla borde läsa den, och inkluderar din adress och vilken bok/vilket språk du är intresserad av (och, förstås, om du vill ha boken dedikerat till någon annan om du vill ge bort den).

De kommande dagarna tänkte jag då och då publicera några av emailen och boktipsen jag fått hittills. Brevskrivarna har självklart godkänt att emailen publiceras här:

“Hi Katarina!

I’m Atikah, a book blogger from Malaysia and I would love to recommend you to read THE STRANGE AND BEAUTIFUL SORROWS OF AVA LAVENDER by Leslye Walton.

It’s a young adult fantasy book, with an element of magical realism. This book is EVERYTHING to me. You would think that this book is all about Ava Lavender and Ava Lavender herself, given the title. However, it also tells about her family; her great-grandparents, her grandparents, and her mother. It’s about life, love, obsession, and desire and it’s so magically beautiful.

Leslye’s writing is absolutely beautiful and addictive. This book is one of a kind where it just opens the door and it lures you to step into it, once you start reading it. I couldn’t stop saying how magical is this book! Warning, this book will break your heart into pieces, and then into tiny pieces, because that was what happened to me!

Strange. Magical. Beautifully written. Haunting. Addictive.

I totally recommend this book to you!

By the way, this is my mailing address and I’d like to have your book in English (UK).”

Jag har fortfarande ex kvar hemma, så det är bara att skicka in ditt boktips! Läs mer här

Böcker för boktips

En av de fantastiska sakerna med att få sin bok publicerad är att man får massor av fina exemplar från förlagen. En av nackdelarna är att man får så väldigt många fina exemplar från förlagen. Det känns ändå som lite av ett slöseri när ens egna böcker tar upp så mycket bokhylla-plats. Jag menar, jag har ändå redan läst dem.

Men nu har jag kommit på en helt briljant idé för att ersätta dem med böcker jag inte har läst och hålla mig själv med bokrekommendationer så länge lagret räcker. Jag kallar det: böcker för bokrekommendationer. Planen är genial i sin enkelhet: skicka mig ett tips på en fantastisk bok, skriv något om vad du älskade med den och varför du tycker att alla, dvs jag, borde läsa den, och i utbyte skickar jag ett signerat exemplar av någon av mina böcker. Skicka ett email till: katarina@katarinabivald.se, inkludera din adress, och glöm inte att berätta vilken av mina böcker du vill ha och om du vill ha den på något annat språk än svenska.

Med lite tur kommer jag få mängder med fantastiska boktips tills jag får slut på böcker!

Drömmar

För övrigt har jag drömt konstiga och vagt oroväckande drömmar på sistone.

Igår natt: jag var på konst-läger tillsammans med ett gäng tjugoåringar. De var oerhört irriterande, realistiskt nog. Jag hade målat två självporträtt i olja. När jag vaknade var jag klart oroad över mitt gammalmodiga materialval och tråkiga bildkomposition, men jag var också lite fundersam över vad det säger om mig att jag målar flera olika bilder av mig själv i mina drömmar.

I natt: en galen IT-kille hade gömt en bomb i en dator. Jag kommer tyvärr inte ihåg vad jag gjorde åt datorn med bomben i sig, men om det hade varit verkliga livet hade jag förmodligen ringt min kära bror.

”Niklas”, skulle jag säga. ”Det har dykt upp ett litet datorproblem. Har du tid i några minuter?”
Absolut, skulle min kära bror säga medan han fortsatte jobba och bara lyssnade med ett halvt öra.
”Det är så att en galen IT-kille gömt en bomb i en dator”, skulle jag fortsätta.
”Jaha ja”, skulle min bror säga, lätt frånvarande och kanske något konfunderad. ”Men visst ordnade jag backup åt dig förra året? Den funkar väl fortfarande?”
”Det var bara det jag ville kolla.”
”Bra, bra” skulle han humma, redan i tankarna tillbaka i sitt jobb. ”Men vi hörs då. Då säger vi så. Bra, bra.”

Att leka vuxen

Är ändå oerhört tillfredsställande.

Bäst är förstås spontana helgutflykter till återvinningscentralen, men tyvärr finns det gränser för hur mycket man kan slänga. Jag misstänker att Syrran skulle bli grinig om hon kom hem och upptäckte att hon inte hade något skrivbord. (Plus, förstås, moraliskt förkastligt pga slänga funktionella möbler, slit-och-släng samhället osv osv).

Som tur är finns det andra saker man kan göra. T.ex. kan man ta hand om den halv-torra limpan grekiskt lantbröd i skafferiet. Jag köpte den i helgen för att lyxa till det lite och normalt sätt skulle den få ligga i ica-påsen i skafferiet tills den hade utvecklat intelligent liv och promenerade bort själv.

Så icke idag. Idag frös jag ner det jag inte skulle hinna använda.

Jag vet vad du tänker: vad ska hon göra med en stenfrusen halv limpa grekiskt lantbröd? När hon än tinar den kommer hon ju inte hinna äta upp den förrän den blivit dålig ändå. Den kommer bara ligga där som en ishård klump och ta upp plats i frysen.

Men då undervärderar du mig! För jag skar upp den innan jag frös ner den. I prydliga skivor. Så att jag nu kan tina upp dem en och en eller två och två, när jag känner för lite lyx.

Vad säger  ni nu då?

Ja, förvisso. Jag hade kunnat frysa ner halva i söndags när den fortfarande var färsk. Men man kan fortfarande rosta dem!

Vetenskapligt slarv

Få saker irriterar mig så mycket som slarvigt genomförda (eller rapporterade) vetenskapliga undersökningar. Därför är det irriterande att upptäcka att jag efter att ha bestämt mig för att prova realistiska affirmationer raskt distraherade mig med kvitton.

Om jag mår bättre i slutet av dagen kommer det alltså vara omöjligt att avgöra om det beror på realistiska affirmationer om att skriva menlösa men småcharmiga berättelser, eller på att jag inte tänkte på det utan gjorde kvitton istället.

Argh!

Jag hoppas verkligen att kvittohantering inte är lösningen. För i så fall är jag körd.