Saker jag gör medan jag borde skriva

Självtvivlet: ”Har du tänkt på att ditt tema är banalt och din behandling av det ytligt och ointressant?”
Jag: ”Äsch, fuck off.”

För två veckor (!) sedan träffade jag en f.d. vän och berättade att jag kommit in i ett märkligt effektivt flow. Idag (!) skickade han ett meddelande och frågade hur det gick med skrivandet och om flowet fortfarande höll i sig.

En vänskap har inte störtdykt så snabbt sen Isak frågade mig om jag borde köpa en ny skrivare, eller sen jag och Isak tog med Robert för en kopp Djävulskaffe. Ja, det var inget problem från min och Isaks sida, förstås, men av någon lustig anledning har vi knappt träffat honom sen dess.

I alla fall. Tillbaka till min otrevliga, osympatiska, griniga och allmänt svår-att-ha-att-göra-med f.d. vän (ja, Love, jag pratar om dig). Två veckor (!) efter mitt flow frågade han alltså om det fortfarande höll i sig.

Nej, svarade jag (två veckor! Herregud!). Nu har jag ersatt det med självtvivel. Det är förvånansvärt effektivt för att få fart på mig. Fungerar ungefär på samma sätt som koffein.

Och det är sant. Igår vaknade jag upp med självtvivel, men när jag väl accepterat att min handling var obefintlig, mitt språk stolpigt, mina beskrivningar ett skämt och tyvärr ett helt ofrivilligt sådant och mina karaktärer tråkiga och ointressanta, så jobbade jag på ovanligt effektivt. Det var som om jag liksom vaknade ordentligt direkt av det där första ”herregud, min berättelse är pinsamt dålig”-hugget.

Numera är självtvivlet och jag gamla vänner. Om jag hade kunnat skriva hade jag skrivit en sång till dess ära. Jag tänker mig att den skulle ha kallats God morgon, herr Självtvivel. Vi känner varandra så väl nu att jag till och med har börjat argumentera med den.

”Okej”, sa jag imorse. ”Låt vara att jag håller med. Nej, nej, jag förstår! Du behöver inte rabbla upp alla brister igen! Och jag förstår att det är ren och löjlig hybris av mig att tro att jag kan skriva. Hybrisen får mig att producera mängder med oredigerad, slarvigt skriven text som du sen måste kritisera, så jag förstår att du är småsur på den. Men även så – om boken nu är så dålig, är det verkligen rätt taktik att paralysera mig helt?”

Ju mer jag tänkte på den frågan, desto mer började det kännas kontraproduktivt. Om berättelsen nu har så många brister måste de ju rättas till. Jag måste jobba. Jag kan inte sitta här och älta min egen dålighet. Och självtvivlet leder oundvikligen till att jag second guess varje mening jag skriver, stryker varje onödigt ord och hälften av de nödvändiga, och inte kommer någon vart alls.

”Kan det vara så att du är precis lika icke-konstruktiv som hybrisen?” frågade jag vänligt Självtvivlet.

Det här sista tänkte jag i eftermiddags efter arbetsdagens slut, så jag är lite nervös inför vad självtvivlet ska hitta på under natten.

Hybrisen kommer förstås mig aldrig ge mig någon hjälp. Den lägger sig aldrig i mina diskussioner med självtvivlet.

Det är oerhört stökigt i min lägenhet just nu.

Och vet ni vad det beror på? Det beror på att jag har SKRIVIT. Det har gått bra i flera dagar nu. Det är ju ett välkänt samband att ju renare det är i lägenheten, desto sämre går skrivandet, men jag visste inte att det också kunde gå i motsatt riktning: att en stökig lägenhet kan vara ett tecken på att skrivandet går bra.

Fast det är väldigt stökigt. Vi pratar dammråttor kommer äta upp mig i sömnen-stökigt. Kan definitivt inte felanmäla något-stökigt. Hoppas att föräldrarna inte kommer på oväntat besök-stökigt. Kanske till och med: jag måste nog städa innan Syrran kommer hem-stökigt (och då ÄR det illa).

Jag diskar. Det gör jag. Men bara för att jag då och då får slut på de kaffekoppar som behövs för att hålla inspirationen på topp. Jag tar mig iväg till vattengympan, men bara för att min kropp sakta håller på att duka under för de effektiva timmarna framför datorn. Näst efter kaffe, alkohol och diverse lugnande tabletter är vattengympa guds gåva till författare.

Vad mer? Jag bloggar verkligen inte för jag har inte tid för jag måste passa på att skriva en till scen medan jag fortfarande är någorlunda vaken och om jag bara hinner skissa lite på nästa sekvens kan jag skriva den imorgon och argh!! en dammråtta har greppat tag om mitt högra ben och håller precis på att brotta ner mig men jag kan inte sluta skriva nu för det går bra.

Ser ni mig inte igen så är det antingen för att jag sitter hemma och skriver eller för att jag hålls som gisslan av dammråttorna.

För ett par dagar sen började jag efterfråga boktips i utbyte mot ett signerat ex av någon av mina böcker, på något av språken jag har hemma. Det enda som krävs för att få en signerad bok hem till brevlådan är ett email till mig, där du tipsar mig om en bok, skriver något om varför du älskade den och varför alla borde läsa den, och inkluderar din adress och vilken bok/vilket språk du är intresserad av (och, förstås, om du vill ha boken dedikerat till någon annan om du vill ge bort den).

De kommande dagarna tänkte jag då och då publicera några av emailen och boktipsen jag fått hittills. Brevskrivarna har självklart godkänt att emailen publiceras här:

“Hi Katarina!

I’m Atikah, a book blogger from Malaysia and I would love to recommend you to read THE STRANGE AND BEAUTIFUL SORROWS OF AVA LAVENDER by Leslye Walton.

It’s a young adult fantasy book, with an element of magical realism. This book is EVERYTHING to me. You would think that this book is all about Ava Lavender and Ava Lavender herself, given the title. However, it also tells about her family; her great-grandparents, her grandparents, and her mother. It’s about life, love, obsession, and desire and it’s so magically beautiful.

Leslye’s writing is absolutely beautiful and addictive. This book is one of a kind where it just opens the door and it lures you to step into it, once you start reading it. I couldn’t stop saying how magical is this book! Warning, this book will break your heart into pieces, and then into tiny pieces, because that was what happened to me!

Strange. Magical. Beautifully written. Haunting. Addictive.

I totally recommend this book to you!

By the way, this is my mailing address and I’d like to have your book in English (UK).”

Jag har fortfarande ex kvar hemma, så det är bara att skicka in ditt boktips! Läs mer här