Ikväll ska jag äta middag hemma hos den formidabla och fantastiska Simona. En trevlig tillställning med en handfull fantastiska och formidabla vänner; allt lugnt och informellt och avslappnat.
Hade man kunnat tro. Men det är också den officiella presentkorgs-överlämnings-festen. Den bestämdes när jag var i New York och Isak och Simona bestämde sig för att få en presentkorg.
”Klarar du dig ända till den 4:e med att få din present?” frågade jag när datumet bestämdes. ”Jaadå” svarade Isak. Han har varit på mig sen dess. ”Det är ju jättelänge dit!” sa han nu i veckan.
Han har också gjort en särskild presentkorgs-middags-playlist. Den består av mycket Barbra Streisand och de bästa balladerna från 80- och 90talet. Han har föreslagit någon sorts presentkorgs-ceremoni, även om han ännu inte återkommit med några exakta detaljer. Han har sett oroligt på mig och hävdat att han kommer få en presentkorg.
Presentkorgar är uppenbarligen känsliga saker. Krig har utkämpats för dem, riken byggts och fallit, vänskaper uppstått och raserat. Eller som Isak formulerade det: ”Om jag inte får en presentkorg är den här vänskapen över.”
Så ni ser hur mycket som hänger på kvällens begivelse? Önska mig lycka till.
Syrran: ”Alltså, jag kan inte känna av hur en parfym doftar. Jag känner bara alkoholen i parfymen. Typ verkstad.”
Jag: ”Verkstad… det skulle kunna fungera. Som ett gammal tryckeri? Tryckpressar? Bläck? Papper?”
Syrran: ”Jaa… Eller lacknafta, kanske?”
Så jag träffade min kollega idag. Hon var femton minuter sen till vårt möte och hade dessutom först gått till fel café eftersom jag hade varit lite oklar. Så hon kom in varm, svettig och med andan i halsen.
Hon: ”ursäkta att jag är sen!”
Jag: ”lukta på min vrist.”
”Ursäkta?”
”Vad luktar det?”
”… ingenting?”
”Sjutton också.” På med mer parfym. Vifta med vristen i närheten av hennes ansikte medan hon tar fram sina papper.
”Nu då?”
”ja… Jag vet inte. Läder kanske? Något mustigt?”
Läder är inte papper och bläck, jag erkänner det. Men betänk att a, jag hade inte ens berättat om bok-doften för henne och b, läder kan typ vara en del av gamla böcker? Plus att urvalet är för litet. Ett fall kan man inte dra några slutsatser av.
Ja, ni gissade rätt! Min Book Passion Perfume är här! Jag ska förstås snart lägga upp mängder med bilder, i detta det första av många, många inlägg om bok-parfymen.
Hur den doftade? Det vet jag inte. Jag skruvade av det lilla locket, förde rituellt och aktningsfullt näsan mot flaskan, och vek mig dubbel i en hostattack som skulle ha gjort Nanny Fine’s Grandma Yetta stolt. Tydligen tyckte min astma – redan sur på förkylningen och rökningen – inte alls om att jag plötsligt började sniffa parfym.
Fem minuter senare sniffade jag på min vrist i hallen, vek mig dubbelt, gick in till mina bokhyllor, luktade på en bok, sniffade vrist, vek mig dubbelt.
Men oroa er icke! Idag ska jag träffa en kollega, ett par F.d. kollegor på statsvetenskapen och Syrran, så jag tänker närma mig sen här frågan vetenskapligt genom empiriska studier.
Ps. Kanske ska jag bara prova en liten sniffning till..?
Nej. Dålig idé.
Andlös nu, vilket tyder på att den faktiskt doftar böcker.
Den är här!Kan ni tänka er en parfym man måste BLÄDDRA fram till?Kan det bli vackrare?Vem behöver andas egentligen?Vem
Min bok ska ges ut på engelska, vilket ju är alldeles, alldeles underbart. Jag har också en engagerad engelsk förläggare som ger bra kritik och kommentarer för att göra boken ännu bättre.
Redigering och kommentarer är ju en ren lyx, vilket jag påmindes om idag när jag såg den här tweeten:
if you’re a writer, learn to love, seek, and demand edits. all the time. and listen, when you get them.
Engelsk förläggare: ”Du har ju varit så underbart tålmodig med mina förslag och verkligen gjort ett fantastiskt jobb med de nya ändringarna. Det är ju en helt underbar bok. Verkligen otroligt bra jobbat, speciellt eftersom det ändå är rätt ovanligt med så här mycket kommentarer så sent i processen.”
Jag (i tanken): ”Du försöker alltså säga mig att min bok är sämre än de flesta? Är det det du menar? Va? VA?”
Vilket också bevisar att författare är en oerhört krävande grupp att jobba med. Kan vi inbilla oss att ni hatar vår bok så gör vi det.
Syrran påminde mig vänligt om att jag gillar redigering, att jag älskar Läsarna i Broken Wheel rekommenderar och att jag vill veta att jag har gjort allt jag kan för karaktärerna i den.
Som svar på det vill jag citera Scott Lowes svar till Arthur Gies:
