Övertydliga tecken eller Det kommer att ordna sig

Rätt ofta går jag i kyrkan, och när jag gör det, då går jag på Allhelgonamässan. Den är varje söndag klockan 18.00 i Allhelgonakyrkan, en liten undanskymd träkyrka vid Skanstull. Det är alltid fina, varma och öppna gudstjänster, och ännu mer så här på hösten när det är mörkt och regnigt utanför.

Idag var det dessutom åska och hällregn. Ungefär fem minuter in i gudstjänsten, medan en kvinna delade med sig av erfarenheter från sitt liv, gick strömmen. Kvinnan fortsatte ändå, nu utan mikrofon. Då och då var hon tvungen att ta ett steg tillbaka för att titta igenom sina anteckningar i skenet från de levande ljusen. Ungefär så här sa hon:

”Jag hade tänkt mig att livet skulle vara enkelt och bra. Gå liksom rakt fram och fortsätta så. Men det sket sig. Och ändå, åren går. Är det meningen att det ska gå så här fort?
[Strilande regn i bakgrunden.]
Jag är ganska rädd, rätt så ofta.  Och då måste man ju vara modig, rätt så ofta. Jag är också impulsiv, så ibland gör jag saker innan jag ens hinner blir rädd. Då brukar jag bli det i efterhand.
[boom. Lite lätt åska. Mer regn.]
Men det är ju bra, på ett sätt. Då gör man ju mer. Och jag tror att jag blir modigare ju oftare jag gör saker som jag är rädd för. Livet blir ju inte som man tänkt sig. Jag blev inte ens som jag tänkt mig. Men det kommer att ordna sig. Det kommer bli bra. Jag är älskad, och det är du också.
[BOOM.]”

Sen pratade prästen om att varje gång vi sätter upp en gräns för Guds kärlek –  när vi säger att den gäller för oss, men inte dom, eller när vi säger att vi själva förtjänar att älskas, men bara om vi gör si och så – så är den vår egen, och ett misslyckande.

Och ungefär där kom elektriciteten och ljuset tillbaka igen.

Dagens mest fel-tajmade boktitel

Jag har alltid fascinerats över hur idéer går i vågor. Det här gäller både böcker och filmer och är kanske inte helt förvånande, med tanke på hur små både bok- och filmkretsar är. Jag antar att människor pratar med varandra, bollar idéer över rödvin, gör samma marknadsanalyser och inspireras av samma framgångsrika böcker och filmer. Men ändå.

Den här artikeln skriver t.ex. intressant om hur filmidéer verkar gå i par, och här finns ännu fler exempel.

Att böcker behandlar samma tema eller historiska tid är ju inte heller förvånande. En bok om vampyrer eller grått sex går bra, och plötsligt kryllar det av dem.

Att Thomas Cromwell plötsligt återuppstått i rampljuset är alltså ingeting som förvånar mig. Däremot undrar jag hur boktiteln Thomas Cromwell: The Untold Story of Henry VIII’s Most Faithful Servant lyckades ta sig igenom hela förläggaresystemet. Det finns säkert mängder med saker att belysa om Cromwell, och det är ju en fascinerande person och period, men efter Hilary Mantel känns det rätt svårt att hävda att hans historia är ”oberättad”.Finns det någon människa där ute som inte hört talats om hans historia, över snart tre böcker och tusentals sidor?

”The Untold Facts” hade i och för sig kunnat fungera som titel, men jag antar att det inte är riktigt lika säljande?

Läs The Guardians recentions här.

Emma Thompson om sin skrivarprocess

”I hoover; I find odd places to polish. Places that I haven’t seen in a long time; sometimes part of my own body. And there’s a lot of crying in fetal positions.”

Läs mer om Emma Thompson och skrivandet här

Saker jag gör nu när jag skriver på nästan-heltid

Nästan-heltid: beslutet att skriva på heltid och oförmågan att säga nej till intressanta jobb.

Saker jag gör nu när jag sitter hemma och skriver på nästan-heltid:

1, Övervattnar krukväxterna
Jag, vankandes fram och tillbaka i min lägenhet medan jag pratar högt med mig själv och säger saker i stil med: ”Tänk, Katarina. Kärleksintresset måste ha en personlighet. Hur svårt kan det vara? Startrek-fan? Förkärlek för söta katt-klipp på Youtube? Mörkt barndomstrauma á la aldrig fick sin favoritleksak?”

Och ska man vanka fram och tillbaka i lägenheten medan man pratar med sig själv så känns det ofta naturligt att ta upp vattenkanna och ta en runda bland krukväxterna.

Resultat: tre halvdöda chiliväxter och en sur basilikaplanta. Fortfarande ingen personlighet förutom snygg.

2, Städar hela tvättstugan på det där sättet som man ska göra varje gång man har tvättid
En av fördelarna med att skriva hemma är att man kan boka in en tvättid mellan 10 – 13. Och kommer man ner och upptäcker att tvättstugan är otroligt smutsig, så kan man glatt tänka: ”Men vilken tur att jag har tid! Jag kan ju stanna kvar här mellan tvättarna och torka golven.”

Resultat: ren tvättstuga, ihopvikt tvätt och sorterade strumpor. Fortfarande ingen personlighet åt kärleksintresset.

3, Ägnar tre timmar åt att google namn på den cyniska och tuffa vänninan
Pia?
Irene
Ulla
Ingrid
Carina
Elisabet
Ingegärd
Margareta (Maggan)
Gun?

Resultat: minus tre timmar och fortfarande ingen personlighet åt kärleksintresset. Men en shortlist för Namnet på den cyniska och tuffa värdinnan (gör en insats och rösta i kommentarsfältet så behöver jag inte ägna tre timmar imorgon åt det).

4, Tittar in i garderoben och tänker: den här borde ju faktiskt rensas ut och sorteras om
Resultat: så galen är jag i alla fall inte ännu. Det finns gränser.

5, Lagar lunch
Visst, jag har matlådor, men är det verkligen anledning nog att inte goolga slowfood-recept? Hittar jag något trevligt hade jag ju kunnat laga det i timmar (medan jag tänker på kärleksintressets personlighet förstås. Självklart).

Resultat: sallad till lunch och fyra nya recept på långsamma grytor. Kör jag fast med skrivandet imorgon kan jag göra om den här bloggen till en matblogg.

6, Sms:ar mina vänner på jobbet
Följande är ett ungefärligt genomsnitt per dag den senaste veckan:
Cissi: fyra (antal svar: 1)
Isak: tretton (antal svar: 4)
Carina: noll (eftersom hon precis har stått ut med mig i USA har jag bestämt mig för att skona henne ett tag framöver)
Simona: två (antal svar: 2)

Självklart är det bara att höra av dig om du också vill bli störd på jobbet av en desperat författare!

>